Så kom ångesten. Äckliga, vidriga ångest.
Den kväver mig.
Den ger sig inte.
Ältar, nojjar.
Den försvinner inte, det vet jag. Nu är kvällen förstörd.
Jag skulle helst vilja krypa in i ett svart hål. Just nu så känns det som att alla är värd bättre än mig.
Skuld, skam, ångest.
Måste få någon ordning på det här. Det går inte längre!
Kan inte styra över det överhuvudtaget. Det maler och maler...
Bäst att trycka i sig ett rör Theralen typ, och hoppas att den lagt sig tills imorgon.