Jahapp.
Dags för bipo-kursen igen.Var så jäkla förbannad sist så jag skakade, bokstavligen!
Varför ska man försköna allt? Diagnoiser, mediciner etc.. Varför kan man som psykiatrisk mottagning inte erkänna att man gjort fel? Varför kan man inte informera ordentligt? Och till råga på allt, påstå att det inte gått till på det viset!
Ska man behöva hota med att anmäla bara för att få en samtalskontakt? Alldeles för långt tid har jag och många andra med mig fått väntat. Sen har man inte fått någon som helst information om vad diagnoserna innebär. Vad är det då för mening att sätta diagnoser?
Det jag tycker efter att ha fått min diagnos, är att den positiva saken är att man fått mer förståelse varför man mår som man mår. Och varför man gjort vissa saker i livet. Man har fått en förklaring på mycket.
Men ska inte detta komma ifrån sjukvården?????
Har väldigt små förväntningar av vad kvällen har att "erbjuda". Men tänker banne mig gå dit ändå.
Det positiva med allt är att man får träffa människor som befinner sig i samma sits.
Dags för bipo-kursen igen.Var så jäkla förbannad sist så jag skakade, bokstavligen!
Varför ska man försköna allt? Diagnoiser, mediciner etc.. Varför kan man som psykiatrisk mottagning inte erkänna att man gjort fel? Varför kan man inte informera ordentligt? Och till råga på allt, påstå att det inte gått till på det viset!
Ska man behöva hota med att anmäla bara för att få en samtalskontakt? Alldeles för långt tid har jag och många andra med mig fått väntat. Sen har man inte fått någon som helst information om vad diagnoserna innebär. Vad är det då för mening att sätta diagnoser?
Det jag tycker efter att ha fått min diagnos, är att den positiva saken är att man fått mer förståelse varför man mår som man mår. Och varför man gjort vissa saker i livet. Man har fått en förklaring på mycket.
Men ska inte detta komma ifrån sjukvården?????
Har väldigt små förväntningar av vad kvällen har att "erbjuda". Men tänker banne mig gå dit ändå.
Det positiva med allt är att man får träffa människor som befinner sig i samma sits.
Sen drar jag och min lilla "familj" till Bollnäs. Ska bli sååå skönt att komma bort. Äntligen! :)
skriven
känner verkligen igen mig. tog ett bra tag innan jag fick nån hjälp. och som sagt, man får svar på många frågor efter man fått sin diagnos. kände mig som världens jävligaste människa innan jag fick veta att jag har borderline/bipolär sjukdom. hoppas det löser sig snart för dig!