Har startat om min blogg på nytt. Känner nu att jag skulle behöva skriva av mig och att detta vore ett bra sätt att få ur mig det mesta på.
Det pågår just nu ett krig med min hjärna. Tror att detta skulle vara ett bra sätt att kunna ventilera på.
Är i fullt sjå att klara av vardagen och försöka att få någon sorts struktur. Det är lättare sagt än gjort. Viljan finns där, men sen sätter kroppen och hjärnan stopp. Något jag dock bestämt mig för efter alla dessa år är att lägga korten på bordet. Erkänna för mig själv och andra vad jag har för problem. Ett stort steg som kommer att ta tid. Men nu kommer jag inte att ge mig. Är så otroligt motiverad för att ta tag i detta nu. Ser ljuset i tunneln för första gången på många år.
Men det är svårt att släppa stoltheten och inse att man är sjuk. Att man måste få hjälp.Det är något jag gjort nu. Ringde sjukhuset och berättade hur det var och hur det stod till. Har nu gått igenom flertalet mediciner. Med många biverkningar. Fått en bipolärdiagnos. GAD, OCD, panikångest, socialfobi etc... Inväntar fler utredningar.
Jobbigt är det. Men kämparglöden finns där. Jag kommer inte att ge mig förns jag känner mig frisk....eller friskare..
Jobbigt är det. Men kämparglöden finns där. Jag kommer inte att ge mig förns jag känner mig frisk....eller friskare..
Det finns mycket jag skulle kunna skriva om just nu. Men det kommer efterhand.
Tack för nu!